Fyra kommentarer från mina tidigare föreläsningar

En elev i årskurs 7

En elev i årskurs sju sammanfattade min tidigare föreläsning så här:

”Han gav tips om hur man skulle plugga för att hjärnan skulle ta in det.”
Flera uppskattade dina illustrationer, bland annat timglaset om arbetsminnet.
Lärare, Dalarö skola

En student

”Det är utan tvekan en av de mest givande och lärorikaste föreläsningar jag någonsin gått på, även utanför skolan,

Det du föreläste om är till en jättestor hjälp överallt, speciellt inom mitt kommande yrke. Samtidigt lärde man sig mycket om sig själv och varför man har haft vissa tankar tidigare.

Därför får du 10 av 10 möjliga från mig, gällande både ämnet, retorik och intresse.
Sandra Eriksson, studerande, Medieinstitutet och nyutexaminerad utbildningsproducent blended learning

En universitetslärare

”Tomas Dalström öppnar ögonen för oerhört intressanta samband. I sin föreläsning visar han en förmåga att förankra teoretiska kunskaper i begripliga sammanhang.

Att han är ledig till sitt sätt, opretentiös och skicklig på att få kontakt med dem som lyssnar, gör inte saken sämre.”
Hans Wiechel, universitetsadjunkt och lärare på journalistprogrammen, vid Institutionen för medie- och kommunikationsvetenskap, Umeå universitet.

Utbildning för lärare

Klassisk musik ljuder behagligt ur högtalarna när jag går in i lokalen och sätter mig på en ledig stol. På en vägg visas en film som visar den mänskliga hjärnan som i blå nyanser pulserar till musiken. Så börjar Tomas Dalström sin föreläsning om läs- och skrivprocessen, och hur den påverkas av multitasking.

Hon har ”många järn i elden” ett uttryck för människans förmåga att hålla flera tankar och uppgifter igång samtidigt. Tomas förklarar på ett enkelt och förståeligt sätt hur det fungerar. Hjärnans arbetsminne är inte så stort som jag trodde.

Klarar människan att hålla fler tankar igång samtidigt? Hur påverkas vi av all information och alla intryck när vi arbetar med något som kräver vår koncentration? Hur får vi läsinlärningen att fungera på bästa sätt, vad är bäst att läsa på?